För ungefär ett år sen, så fick jag något fnatt i min hjärna.
Jag fick för mig att jag inte dugde som jag var, så jag gjorde som alla andra i min ålder gör eller gjorde.
Slutade äta, eller inte riktigt, åt mindre.
Var vid en sjö med mina kompisar, och jag kan erkänna att jag saknar dom tiderna ibland.
Men som sagt, vänner kommer och vänner går.
Så under förra sommaren så gick jag ner i vikt.
Mamma ringde alltid runt 12-13 tiden och kollade om jag ätit, men det var alltid samma visa
' nej, jag har inte ätit för jag har inte varit hungrig '
och jag vande mig vid att inte äta, så jag kände knappt hungren.
Och så började jag på högstadiet, jag var så sjukt osäker på mig själv, tog jätte lång tid på mig på morgorna för att fixa mig, första dagen steg jag nog upp 6.30 och vi började 8.15, och nu stiger jag upp 7.00.
Jag hörde att jag blev kallad en massa, som man inte vill bli kallad, men man levde i alla fall.
Efter någon vecka fick jag kontakt med en tjej, hon hjälpte mig att få bättre självförtroende, det är jag glad för.
Men engligt mina föräldrar så blev jag bara en sämre person så jag fick inte umgås med henne under vinterlovet.
Det var förjävligt, men vi försökte träffas så mycket vi kunde.
Sen fram i slutet av januari tror jag det var ?
Så började vi umgås igen, det gick helt super, tills mitten av februari då vi inte fick umgås igen.
Sen dess har det gått upp och ner för mig, ena dagen har jag varit skit glad, och ena kunde jag få sånna utbrott som ingen vill veta av.
och i början av maj lärde jag känna en kille, han fick mig att ändra mig och bli något bättre, jag bråkade inte lika mycket med mina föräldrar som jag gjorde innan, och det är jag sjukt glad för.
Vi bestämdes att träffas och gå en runda och prata om livet osv.
Som bästa vänner.
Men vänskap övergick till kärlek.
Men jag är glad för att det blev mer än vänskap.
Men tyvärr har jag glidit isär från mina vänner, så nu ska jag BARA ägna en vecka åt dom så får vi se om det blir bättre.

om du har några fler frågor så är det bara att fråga på :)
försöker ju svara så gott jag kan !